Min utveckling inom Project Life - DT Emma

 

Hej!
 

Under 8 dagar nu i november visar vi DT i Project Life i Norge upp hur vi utvecklats under åren.

När man är nybörjare, och även senare också förresten, är det vanligt att man jämför sig själv med andra, mer erfarna scrappare. Det är lätt att känna att det man skapar inte duger, att man aldrig kommer att bli lika duktig som de andra. Att känna så är mänskligt, men man måste komma ihåg att även de mest duktiga och erfarna en gång var nybörjare, och att även deras scrappande ständigt är i utveckling.

Nu är det nästan precis sju år sedan jag, DT-Emma, bestämde mig för att pröva det då relativt nya konceptet med Project Life. På den tiden var PL ännu ganska okänt i Sverige, och jag hade köpt vad jag trodde var ett vanligt kit med papper, men som visade sig innehålla papper som man skulle skära ut kort ifrån, ett stickersark och en handfull plastfickor i olika design. Jag var väl inte sådär jätteimponerad av det nya sättet att dokumentera på, utan det tog nästan ett år innan jag bestämde mig för att ge konceptet en chans till, och den gången fastnade jag!

Jag tänkte att det kanske skulle vara intressant att gå tillbaka och se hur min stil och metod har förändrats och utvecklats med åren, så jag drog fram mina album och började analysera mina sidor. Som tidsangivelse i denna bloggtext använder jag den månad och år som jag dokumenterat i albumet, eftersom jag inte kommer ihåg exakt när jag gjorde själva sidorna. Till exempel så dokumenterar den första sidan maj 2013, men jag gjorde den några månader senare egentligen.

Redan från början insåg jag att jag aldrig skulle hinna med att dokumentera veckovis, och att det skulle ta väldigt med plats om jag skulle inkludera allt som hände alla familjemedlemmar i albumet (på den tiden hade jag fyra barn, som nu har utökats till sex stycken). Därför valde jag att göra så kallat BOM, som utläses Book Of Me eller Boken Om Mig, alltså ett album från mitt perspektiv. Visst händer det att barnen och maken är med på ett hörn ibland, men det är främst min vardag jag dokumenterar där, en månad i taget.

Det mest synliga hos mina första sidor är två saker, dels att jag gjort de flesta kort själv av mönstrat papper och cardstock, och dels att jag inte hade någon tydlig gräns mellan de olika månaderna, utan jag kunde börja på en ny månad mitt på en sida. Dessutom är varje ficka olika, eftersom det i kitet bara följde med en plastficka av respektive design.

Ovan är ett av de uppslag jag gjorde när jag testade PL för första gången. Som synes är det många hemgjorda kort, och om man tittar på det översta kortet i mitten på högra sidan ser man att där börjar juli månad, markerad med en stickers (dessa stickers följde med det där absolut första PL-kitet jag råkade köpa). Jag gjorde alltså inte titelkort med månaden i fråga, däremot gjorde jag titelkort om jag skulle använda en hel sida (eller mer) till samma händelse. Nedan är en bild på tre olika titelkort (eller, det i mitten kanske ska klassas som fillerkort) från mitt första album, alltså från 2013 och 2014. Det översta är det första kortet i albumet (också från mitt första kit), och eftersom det hade en text som inte passade så täckte jag över den med washitejp.

En annan sak som jag gjorde i början, var att spara på de dubbelsidiga PL-korten genom att använda bägge dessa sidor i albumet. Eftersom jag då bara hade ett exemplar av varje kort, så det var mer nödvändigt att utnyttja det man hade till fullo. Jag var alltså tvungen att planera båda sidorna av plastfickan samtidigt, något som såklart var väldigt tidskrävande. Det snabbade upp min skapandeprocess betydligt när jag slutade med det! Nedan två sidor av samma kort.

Ett år från start, alltså maj 2014, så börjar jag ha minst en sida per månad. Runt den tiden blir det också mer köpta kort än hemgjorda, men jag blandar serie/kit och tillverkare. Ännu har jag inte riktigt som vana att ha med titelkort som start på varje månad. Nedan är från augusti det året, då jag både har ett titelkort och låter månaden ta en hel sida.

Undantaget från det där med att inte använda samma kit, är December Daily, som jag provar på för första gången 2014. Där använder jag samma serie/kit för hela månaden. Det är även i mitt December Daily här och kommande år som min vana att ”klippa och klistra” med mina kort har sin vagga. Det började jag med för att de kit jag använde för December Daily hade väldigt få journalingkort, så jag behövde tillverka egna, matchande sådana. Det dröjde dock några år innan jag gjorde detta utanför December Daily. Nedan mitt allra första uppslag i DD.

Mitt första album sträcker sig från maj 2013 till december 2014. När jag börjar på nästa album, som skulle bli 2015-2016, så börjar jag också med titelkort. Första sidan är, såklart, januari 2015, och för att markera det nya året så har jag även med ett kort med årtal. Jag har aldrig haft en titelsida i mitt BOM-album såsom många andra har, jag ”nöjer mig” med att tydligt skriva ut årtalet på januaris sida.

I detta album börjar jag också dra ned på antalet serier/kit per sida, och från och med maj 2015 så använder jag ett kit per uppslag och per månad. Alltså, om jag har ett uppslag med januari på ena sidan och februari på andra, så är det samma serie/kit för bägge månaderna. Och, om en månad har fler än ett uppslag så använder jag samma serie/kit under en och samma månad, för att det ska bli lättare att följa när det byts månad. Nedan är ett exempel på två månader på samma uppslag, Jan-feb 2016 (det är också ett exempel på några av de första "klipp-och-klistra"-korten, se texten under bilden):

Nästa ”milstolpe” i min utveckling kommer i början av 2016, vilket är den första gången utanför December Daily som jag gör ”klipp och klistra” med korten i någon större utsträckning, även om det dröjde drygt ett år innan det blev regel snarare än undantag att i alla fall några kort per uppslag är gjorda med den tekniken. Med "klipp-och-klistra" menar jag att jag skär, klipper eller stansar ut delar av ett eller flera kort och sätter dem på ett annat kort för att skapa egna, unika sådana. Ofta använder jag 3x4''-kort till detta eftersom de har så många dubbletter, men det händer att jag använder 4x6'' också. Det började som sagt med att det fanns för få journalingkort till mitt December Daily. Nedan är tre titelkort, November 2016, Mars 2019 och Mars 2020, som är skapade med den tekniken, samt två journalingkort (bägge från juni 2017) som består av element från 3x4''-kort på rutade 4x6'' basic-kort.

Något som förekommer mer frekvent i mina tidiga album är att jag har med layouter. Det händer fortfarande att en layout slinker med, men sedan jag började plugga på universitetet har jag inte orkat/hunnit med så mycket pyssel överhuvudtaget. Jag prioriterar mitt BOM-album, så layouter har fått stryka på foten lite på grund av det. Nedan ett exempel på uppslag med layout, November 2015.

Det är dock inte alltid som jag har två layouter som jag kan sätta in i samma ficka. Det har jag löst lite olika genom åren, antingen klistra fast foton och PL-kort på enfärgad cardstock, ha ett fint mönsterpapper som ett stort fillerkort, eller utnyttja den extra ytan för journaling, som jag gjort nedan i mitt December Daily 2017.

Vad jag använder för dekorationer går lite i vågor, men det är i grunden samma typer genom alla år. Redan från början använde jag washitejp, wood veneers, die cuts, stickers, bokstavsstickers och flairs. 2015 började jag skriva ut etiketter att ha på sidorna, och det året kom också enamel dots med i bilden, men sedan dess har det inte tillkommit något nytt på den fronten.Nedan några exempel på kort med olika typer av dekorationer. Överst är april 2018, där jag lyckats få med både washi, etikett, die cut, bokstavsstickers, enamel dots och wood veneer. Nedan är två fillerkort från 2019.

I början av 2019 laddar jag ned Project Life-appen, med tanke att ha den som ett komplement för de foton och historier som jag av någon anledning inte scrappar fysiskt, och för att ha möjlighet att skriva ut egna PL-kort.  För att testa gör jag några sidor i appen som jag skriver ut i A4-format och inkorporerar i mitt fysiska album, som ni kan se nedan, men det är inget jag gör till en vana.Om jag någon gång får plats med en A3-skrivare hemma så kanske det blir mer av denna typen av hybridscrappande?

Däremot använder jag appen en hel del till digitalt PL, och har gjort många sidor som jag framkallat i (30x30)cm och satt in i scrapbookingalbum, samt ett antal fotoböcker med hjälp av appen. Nedan är två böcker, även omslaget är gjort i appen.

 

 Fram tills 2020 hade jag bara prövat på formaten 12x12’’ och 6x8’’, det större till mina BOM-album och det mindre som Första Året-album till mina barn, nedan ett uppslag från min yngsta dotters album (2015-2016).

 

Det större formatet tycker jag ger bra med utrymme för alla kort och foton, men är lite stort och klumpigt när man ska hantera albumet, och det mindre alldeles för litet (i alla fall för att scrappa månadsvis), då jag inte tycker att jag får plats med någonting per sida. Jag bestämde mig för att prova 9x12’’ i det resealbum jag gjorde i början av året och tycker det känns precis lagom, men tyvärr är det så svårt att få tag på album och fickor i det formatet att jag nog får fortsätta med 12x12’’ till mitt BOM. (Strikt talat, är resealbumet 10x12'', eftersom det är gjort för att kunna använda Design G-fickor.)

I det resealbumet använde jag också PL-appen till all journaling, vilket var för att jag ville få till en mer avskalad stil, Clean and Simple.  Det känner jag kan kanske vara nästa steg i utvecklingen, att jag kommer att göra lite ”renare” sidor. Den som lever får se, som det heter.

Har ni orkat läsa ända hit, förtjänar ni medalj. Även om ni bara ögnat igenom texten så hoppas jag att ni fått lite att tänka på, och speciellt ni nybörjare som känner att det ni gör inte duger. Det ni skapar mer än duger, ska ni veta, och först och främst så dokumenterar ni ert liv, vilket jag nästan kan garantera kommer att vara värdefullt både för er själva om några år, och för de som finns kvar den dag då ni är borta. Kommer era nära och kära att bry sig om att handstilen inte är helt jämn, att man kan se limrester eller att korten inte riktigt matchar fotona? Eller, kommer det att vara historierna, fotografierna och, framför allt, personligheten bakom albumet som de ser och anser vara ovärderliga?

~Emma