søndag 2. august 2020

Egna plastfickor med fuse tool

I höstas hade vi temaveckor här på PL i Norge och jag, DT-Emma, bloggade lite allmänna tips kring hur man får bäst resultat med sin fuse tool. Efter det fick jag frågan från en läsare om jag kunde skriva ett inlägg om hur man gör egna PL-fickor med fusen, så nedan delar jag med mig av mina erfarenheter kring detta.

Jag är väldigt glad åt min fuse och de möjligheter som den för med sig till mitt skapande. Det är praktiskt att kunna anpassa fickor så att de passar ens behov precis, och jag är nöjd med resultaten i mina album. En av nackdelarna är att det, såklart, tar betydligt mer tid att göra egna fickor än att använda färdiga, och det tar också ett tag att lära sig tekniken för att få fickorna att hålla (det är inte riktigt lika lätt som tutorials på Youtube får det att se ut…).

Det absolut lättaste är att modifiera en redan befintlig ficka så att den passar ens behov. Jag har försökt mig på att göra fickor mer eller mindre från grunden, där även fickans ”marginal”, alltså den remsa där hålen sitter, är en lös bit som jag lött fast. Det har dock inte funkat något vidare, den delen utsätts för en del slitage när man bläddrar i albumet, och hittills har jag inte lyckats få sömmen mellan marginalen och resten av fickan att hålla i längden.

Därför så utgår jag alltid från en befintlig ficka med rätt längd, där jag behåller sömmen mellan marginalen och resten av fickan intakt. Överlag kan jag säga att ju mer av ”originalsömmarna”, och speciellt de i ytterkanterna, man kan behålla, desto mer hållbar kommer fickan att bli.

Det är relativt enkelt att klippa av en ficka på bredden för att få en i mindre storlek. Det gjorde jag mycket i mitt resealbum som var i formatet 9x12’’, eftersom det numera är svårt att få tag i fickor till det formatet. Många av fickorna i det albumet har jag utgått från Design A och C, där jag bara klippt bort en bit och sedan förslutit kanten. Nedan är en sådan ficka (Design C).

Nedan en närbild på sömmen. Som synes så är det lite snett och eftersom jag kör i samma spår flera gånger för att förslutningen verkligen ska hålla så blir den lite bredare och inte så snygg som maskingjort. Här syns det också hur jag inte klippt av det överblivna precis på sömmen (se varför en bit ned i bloggposten), utan en bit från den.


Jag brukar lägga i kort i den storlek som det ska vara i de nya fickorna innan jag löder ihop kanten. Då har jag korten som mall och behöver inte sitta och mäta för att det ska bli rätt. Så här ser en Design A ut med två mallar i ( i mitten finns det ju redan en söm):



Jag fäster korten tillfälligt i plasten med gluedots eller liknande för att hindra dem från att glida när jag arbetar. När sömmen är klar och har svalnat så klipper jag av den överblivna biten några millimeter från sömmen. Klipper man för nära sömmen håller den inte lika bra (även på köpta fickor är det en liten kant).

Jag har också provat på att utgå ifrån en hel 12x12’’. De hela 12x12’’ är dock aningen mindre i storlek än de 12x12’’ som är för PL. Detta för att sömmarna trots allt tar upp några millimeter styck, och då blir hela fickan aningen större som följd. Nedan har jag lagt en hel 12x12'' och en Design A, bägge från Becky Higgins, ovanpå varandra. Det syns inte superbra, men Design A är något högre, och ganska så mycket bredare. Detta för att på höjden är det bara två sömmar, men på bredden är det fyra stycken.


Det gör att det kan bli lite trångt när man gör alla sömmar själv eftersom de hela 12x12’’ inte är tänkta att dela upp i mindre sektioner. Jag tycker personligen det är väldigt svårt att få den här typen av fickor riktigt bra, ju fler sömmar och öppningar man måste göra själv, desto besvärligare (och mer tidsåtgång) är det, både att få det snyggt och att få det hållbart.

Ovan är titelsidan till mitt resealbum (9x12''). Den är gjord från en hel 12x12'', så alla sömmar och öppningar (utom de två övre) har jag fixat själv. Nedan närbild på skillnaden mellan delen som bara har en söm, och den med tre. Alla korten är i standardstorlekar, så här ser man verkligen skillnaden i höjd som blir. Om man tycker det stör, kan man såklart skära ned korten så att det blir jämt överallt, men jag tycker det är onödigt.


När man löder nya sektioner behöver man ibland skära upp ena sidan för att få in och ur kort. Är man väldigt säker på sin sak kan man såklart placera det kort eller foto man tänkt ha där och bara löda igen, men då har man ju inte möjlighet att ändra sig när det väl är lött. Med fusen följer en spets som är till för att just skära, men jag använder faktisk hellre kniv och sax. Skälet till det är att man annars måste byta spets, och eftersom fusen är varm måste man antingen vänta tills den svalnat, eller skruva av den gamla med en tång och sedan vänta tills den nya spetsen blir varm. Så, även om spetsen skär fint, så är det är mycket smidigare och tidsbesparande att använda först kniv, och sedan klippa upp den sista biten med en liten, spetsig sax.

Oavsett om man använder skärspetsen eller kniv, måste man komma ihåg att löda ihop fickan med ett kort eller bit cardstock i där öppningen sedan ska vara, eftersom annars kommer man att skära igenom bägge lagren plast, och man vill ju bara ha en öppning på ena.


Jag gör om möjligt sömmen som ska ha öppningen under sig först. Då kan man skjuta upp cardstocken så tätt inpå den som möjligt (för att cardstocken inte ska glida runt fäster jag den på samma sätt som ovan), och sedan skär jag så nära sömmen det går, se bild ovan. Samma utseende som köpe blir det dock inte, i alla fall lyckas inte jag med att få det så nära, utan det blir en liten flik mellan sömmen och öppningen.

På närbilden ovan syns det att öppningen sitter några millimeter in, och att sista biten av den är lite sned. Detta är dock ingenting som jag tycker märks när man bläddrar genom albumet.Även vid det vita kortet uppe till höger skymtar man den öppningen, som jag satte på sidan istället för ovansidan.

När jag väl har gjort färdigt en ficka så undviker jag att slita på sömmarna i onödan, det vill säga att plocka i och ur kort/foton allt för mycket, och man måste vara försiktig när man stoppar i korten/fotona. Egengjorda sömmar går helt enkelt lättare upp, så man kan inte hantera dem lika omilt som de som är fabriksgjorda. Inte heller blir ytterkanterna och öppningarna lika snygga. De som förväntar sig att man inte kommer att kunna se skillnad mellan hemgjort och köpe kommer att bli besvikna. Skillnaden är inte nödvändigtvis uppenbar, utan syns kanske bara om man vet vad man ska titta efter, men den finns där.

Det var allt för mig denna sensommarsöndag. Undrar ni något, eller vill ha tips eller inspiration om något speciellt, är det bara att höra av sig!

-Emma

 

Ingen kommentarer:

Legg inn en kommentar