Dokumentera sorg - ett minnesalbum om min pappa

 Hej DT-Gunilla här,

För att bearbeta sorgen av min pappa som gick bort i augusti, så skapade jag ett minnesalbum till min mamma. Jag och mina syskon valde ut foton som skulle in i albumet, min idé var att fånga det som han var intresserad av eller gillade i sitt liv och lade upp det så här: 

Introduktion

Stugan

Släkt och barnbarn

Musiken

Naturen

Resor

Sista tiden

Introduktion

Först minnet av hur mamma och pappa träffades innan de gifte sig, mamma hade suttit och berättat om dessa minnen när vi satt på sjukhuset den sista tiden.

Några foton var förstorade i 6X8 storlek (beställt från Crimson), fotona blir så levande när de är förstorade!

Stugan 

Nästa område jag skrev om var de stugor som han och mamma ägde. Sommarstugan i Jämtlands urskog har alltid varit den viktigaste platsen för honom och det var så sorgligt att han inte kunde besöka den de sista 2 åren i livet pga sin Parkinsonssjukdom och pandemin. Han frågade ofta när han kunde få komma dit...så sorgligt att inte kunna ge besked.

Jag testade att skriva med skrivmaskinen på vellumpapper, men jag rekommenderar INTE det, eftersom färgen flyter ut. Då är det mycket bättre att skriva ut på vellum via vanlig skrivare.

Här nedan är 2 foton från 70-talet på den stuga han älskade att åka till. 

Och samma plats för 3 år sen, sista gången han var där.

Släkt och barnbarn

Det tredje området som var viktigt för pappa var släkten och barnbarnen. 

I samband med att han gick bort så ordnade begravningsbyrån så man kunde tända digitalt ljus och skriva en text. Det var så många som skrev fina ord så jag bestämde att klippa ut dessa och sätta in i albumet. Dels från barnbarnen och de närmsta på en helsida och sen spridde jag ut andra texter och sms i hela albumet på olika platser. Mamma tyckte det var så fint och så bra, eftersom hon har lite svårigheter att läsa detta via datorn.

Han gillade umgås med släkten och sina barnbarn, så det fick bli några sidor om det också. Jag använde upp lite blommor som dekoration eftersom blommor och natur var hans stora intresse och det han jobbade med (naturkunskaps-lärare).

Som ni märkt tidigare älskar jag vellumpapper och att kunna se igenom dessa. Men här har jag skrivit ut texten via datorn och laserskrivare - helt perfekt!

Lite bling insatt i en ficka, ville jag gärna få in, för att pigga upp sidorna lite. 

Musik

Musik var också det stora intresset, så här klämde jag in avskrivna sms-texter eller minnesord från musikvännerna, och blandade upp det med foton från när papa spelade nyckelharpa.

Resor

De senaste 20 åren började de resa utomlands någon gång varje år, och det senaste tillfället var hela kärnfamiljen med till Österrike. Då kände jag på mig att det var sista gången vi skulle vara tillsammans allihop och är glad att jag njöt av stunden extra mycket just då. 

De vackra pappren har jag blivit tipsad av DT-Marit och DT-Pernilla, och köpt på PY Hobby och Ljuva Änglar.

Natur

Valde ut lite blommor från stugan och blommor jag fått planterat av pappa och satte in i 2x2-fickor.

Här klämde jag också in lite småhälsningar i de tomma fickorna.

Pappa var biologilärare, och jag såg att någon okänd gammal elev skrivit en hälsning på begravningsbyråns digitala sida som jag klippte ut.

Jag gömde också en semla bakom en ficka, han älskade semlor i varm mjölk (och det gör jag också).

Den sista tiden

Jag inledde med den här fina texten som jag hittade bland en massa stickersark jag hade och som jag köpt från Fru Limegröns butik tror jag, i samband med Solna scrapträff. Vellumpappret är köpt från sostrene Grene, till ett bra pris.

Bakom vellumpappret skymtar man hur mamma hälsar på pappa bakom en skärm pga pandemin...åh så ont det gör att se dem på det här fotot. Pappa som pratade svagt och satt långt ifrån och mamma med sin dåliga hörsel, som knappt hör! 

Men jag fick ett foto när mamma höll hans hand några timmar innan han somnade in. 

Det är en av fördelarna med Project Life, att bearbeta sorgen på ett fysiskt sätt så här med ett minnesalbum. Det finns ju svåra saker i livet också.

DT-Gunilla