Hej!
DT-Marit här. Ni som läst mina blogginlägg senaste tiden har ju sett att jag bloggat från min 50-års resa till Tjeckien och Tyskland. Idag tänkte jag visa upp de sista sidorna från den resan.
Men jag tänkte också passa på att berätta lite varför det tagit mig så lång tid att slutföra den här resan som jag gjorde för 1,5 år sedan. Och beröra ett problem som jag tror jag inte är ensam om att kämpa med, nämligen klimakteriet.
Det kan ju finnas olika anledningar till att vi inte pysslar så mycket som vi kanske vill och önskar. Tid, inspiration, ork, motivation osv.
För mig har jag nu i efterhand insett att det handlade om de problem jag hade kopplat till klimakteriet.
Kanske var jag lite naiv och dåligt påläst i detta. Jag tänkte nog mest att det handlade om lite värmevallningar. Men jag kan också tycka att det pratas alldeles för lite om denna för oss kvinnor komplicerade tid.
Så vid tidpunkten för min 50-års resa så kämpade jag med dålig sömn, nedstämdhet, lätt ångest, en hjärna som inte var lika klartänkt som innan. Jag hade inte lika mycket ork som tidigare och hade definitivt ingen ork att vara social.
Resan var fantastisk på så många sätt och när jag kom hem så var jag fylld med energi. Jag var snabb på att få hem bilderna men sedan gick det trögt med skapandet.
Jag saknade motivation och ork och det gick extremt långsamt för mig att skapa från den här resan som ju faktiskt varit väldigt bra.
Förra sommaren så läste jag ett blogginlägg från en före detta kollega. Hon var 6 år yngre än mig och hade utretts för begynnande utbrändhet men istället hade de konstaterat att hon var i klimakteriet och det var det som skapade problemen för henne.
Där och då bestämde jag mig för att jag måste kolla upp mig själv och det konstaterades ganska snabbt att jag var i slutet av förklimakteriet och alla de problem jag upplevde var kopplat till detta. Gynekologens rekommendation var HRT (hormonbehandling med östrogen) men valet att ta dem var inte givet för mig. Även om den ökade risken för bröstcancer är marginell så var beslutet inte helt enkelt då jag har en lillasyster som fått bröstcancer två gånger.
Men jag bestämde mig för att testa och redan efter en dryg vecka blev jag av med vakenperioden jag brukade ha på natten. Sakta men säkert så blev jag gladare, fick mer ork, hjärnan funkade bättre, jag orkade vara social, blev av med min ångest och nedstämdhet. Jag blev helt enkelt människa igen. Det kändes som jag fick mitt liv tillbaka.
Nu kan man ju kanske tro att jag skulle få glädje och ork till att pyssla igen. Men nej då. För även om resan varit bra så var detta en ganska mörk period av mitt liv som jag inte alls fann någon inspiration att skapa ifrån.
Jag insåg också att jag inte varit aktiv på mitt pyssel-Instagram, @marit_pysslar, under hela 2024.
Men någonstans i vintras så vände det. Inspirationen kom åter och jag var fast besluten att slutföra sidorna från min 50-års resa. Och vilken glädje och lättnad det var när jag blev klar.
Så efter en väldigt lång inledning om de utmaningar livet bjuder på så kommer här äntligen mina sista sidor från min 50-årsresa.
På den här sidan vandrar vi i området kring Garmish Partenkirchen. På tidigare sidor hade jag använt ett mönstrat papper från Craft Consortium - Ink Drops Earth som jag tyckte matchade färgerna så fint så det fortsatte jag med. Liksom att stansa ut dekorationer i metallpapper.
Det var allt för den här gången. Hoppas ni hittat något ni kunnat inspireras av.
Lämna gärna en kommentar.
Och till alla er som säkert liksom jag kämpar med klimakteriet. Sök hjälp, det finns lindring.
Och fokusera på att göra sånt som få er att må bättre. Förutom hormoner så har jag jobbat med att sova ordentligt, börjat styrketräna och dragit ner på mängden alkohol. Det gör skillnad.
Följ oss på Instagram: @projectlifeinorden eller mig på @marit_pysslar.
